O’hare häng

Nu sitter vi på O’hare airport i Chicago och väntar in vårt försenade flyg. Vi skulle ha åkt klockan 11 men det blev kl 13 istället av någon anledning. Köpte en månads Wi-Fi  genom boingo för 10 dollar som finns på ”alla” flygplatser i världen. Så då fick vi tid till att uppdatera bloggen. Det var tur!

Vår värd i New York (New Jersey) som skulle hämta oss på flygplatsen sitter nu på sjukhuset med sin son som olyckligt nog gjort illa ansiktet. Så vi får kanske åka taxi för första gången.

Vi får se när vi hinner ses nästa gång, det lär väl bli en del att göra i nästa storstad. Hej och hå!

Sista dan i stan

En hel vecka har gått sen vi lämnade Umeå och det har gått väldigt fort. Förmiddagen av denna sista dag ägnades åt tvätt och packning. The Boys var på hockeyträning som vi egentligen skulle följa med på nåndag men det hanns inte. Dom fortsatte träna skott  på gården. Det var jättevarmt ute.

Vi blev tipsade om att ta oss till Bucktown så vi for dit, gick den 2 km långa vägen till tågstation som gör att vi förstår varför man har bil (men med tanke på att det tar 1 timme att köra vartmanänska så förstår vi det inte). Det är en fin väg iaf och vädret var fantastiskt så vi klagar inte.

Vi virrade runt i tunnelbanan/brobanan och hittade tillslut till Bucktown där många unga/studenter bor. Många affärer och fräna ställen och konstiga människor med mustasch och färgglada tröjor. Vi var inne på en fin bokhandel med massor med konstböcker, konstiga porrtidningar, hemgjorda diktböcker och B-filmer. Stämningen var en helt annan än downtown. Ni som ska till Chicago (det är säkert många som ska det) ta er till Bucktown och gå längs Damen Aveny.

Linus köpte en tröja/jacka som var frän och Rebecka köpte jeans. Har fått höra från många håll att kläder är billigt i USA men vi har då inte hitta någon billig affär än. Förutom Jewel Osco (stormarknad).

Vi fikade för första gången på Starbucks och där var det jättekonstiga låga stolar. Här är utsikten:

Här är en random brobanestation nånstans nära centrum.

När vi kom hem fick vi en öl och en lektion i Amerikansk fotboll. Vi såg en match mellan The Patriots och The Jets. Johannes försökte förklara allt som händer, tydligen är regelboken jättetjock och efter en stund börjar vi förstå att det är mycket intressantare än vad det ser ut som. Mycket taktik och mycket skador. Johannes liknade Amerikansk fotboll med schack. Varje spelare har speciella egenskaper och uppgifter, tex är vissa små och snabba medans andra väger 120 kg och två meter höga. Det var faktist lite kul, trots att vi inte är direkta sportsfan.

Till middag fick vi en en fantastiskt god ”amerikansk” måltid. Mexikansk tortilla bröd och en indonesiskt gryta och jordnöts-soya-sås som tillsammans blev en wrap. Hur gott som helst och vi åt tills vi storknade.

Imorgon åker vi vidare till New York efter en vecka hos DD & Johannes vilket har varit fantastiskt. Tack för allt!

Chill’n at the Zoo

Vi tog sovmorgon och följde med DD och pojkarna med på Zoo där Boys Scout skulle pynta en julgran. DD sa att det var bara ett litet zoo i grannförorten som inte var så stort, men det var gigantiskt. Vi hade sett en fjärdedel på en timme och dom hade allt. T.o.m snöleopard. Och massvis med folk så att man fick ont i huvudet. DD sa efteråt ”Det är så mysigt med lite folk på ett så litet ställe” eftersom hon är van med Zoot i Washington som tydligen är större.

Sälarna var höjdpunkten, aporna var sötast och julträdet var galnast.

Käkade pizza från gårdagen till lunch och gav oss iväg med bil för att se The Blue Man Group som Jojje och DD bjöd på. Det var väl kanske 10 km dit och det tog en timme pga trafiken. Vi åkte genom de fattiga kvarteren och det var en tydlig gräns i form av en väg mellan fattigt och rikt område. Det är så stora skillnader på ett sådan liten yta.

The Blue Man Group var helt fantastiskt! Själva grundidén är att det är tre män som är målade i blått om spelar trummor på avloppsrör. Men själva showen är mycket mer, de hittar på en himla massa skoj och använder sig av publiken väldigt mycket.

T.e.x så kommer en text fram på en projektorduk  på scenen ”Take a closer look at the audience” och dom tar fram en såndär kirurgkamera i form av en slang och går med den ner till nån random i publiken och ”kör ner” i halsen också ser vi på projektorduken hela innanmätet. Förmodligen har dom klippt in den sekvensen men ändå helt fantastiskt äckligt.

Det var storslaget och galet på ett väldigt proffsigt sätt. Galen timing. Se den om ni råkar vara i Berlin eller New York (och några fler storstäder).  http://www.blueman.com/

Efter det slocknade vi av trötthet av alla intryck som små bäbisar.

JADIC – Just Another Day In Chicago

Plötsligt var det sol och varmt! Tog Tåget ner downtown. Det är kyrkor överallt längs vägen. Faschinerande.

Träffade Johanna och Ludvig på beachen. Det var som sommar igen. Nästan.

Vi tog tunnelbanan till akvariumet och såg massor med fiskar och sånt.

Vi hade turen att få se en riktig delfinshow, trodde vi. Det var en helt galen och sjukt episk föreställning med både örnar, flygande- båtar och människor och delfiner. Det var så amerikanskt och lite obeskrivligt. Som en lycklig Disneyfilm och allt är storslaget. Jättemycket effekter och hög musik. Lite häftigt ibland för man trodde inte att det var sant. Men väldigt platt. Delfinerna var väldigt duktiga iaf.

Sen gick vi vidare och spanade in rika skyskrapslägenhetskvarter och galna amerikanska affärer. Vi  gick in på American Girl som säljer dockor och inte vilka dockor som helst, varje docka kostar 12o dollar och det finns massor med accessoarer. Det fanns till och med en frisörsalong för dockorna där varje frisyr kostade 20 dollar. Galet! Butiken tog aldrig slut, tre våningar och massor med rum.

Vi käkade middag på Cheesecake factory. 45 min kö för att få bord. Mycket mat och galen miljö. Det är bl a här man uppskattar det stora Amerika.

Den berömda cheesekakan! Den var god men Kajsas är godare!

Möten med andra svenskar

På torsdagen var vi barn- och hundvakter på förmiddagen och fick veta att Linus mormor dog den svenska morgonen. Vilket var svårt att ta in när man är på andra sidan av världen. Men det är tur att Sverige har sådana bestämmelser så att man kan skjuta upp begravningen några veckor. Så vi hinner komma hem.

Vi åkte senare in till stan och träffade Johanna & Ludvig som kom till Chicago från Bloomington för att hänga ut. När vi träffades så sprack himlen upp och gav oss ett perfekt tillfälle att besöka Hancock Observatory och se på utsikten

Just på torsdagar har Art Institute of Chicago gratis inträde mellan kl 5-8 så vi gick dit. Jag hoppades på att få se något av Jean-Michel Basquiat men det fanns inte, däremot den hära kända av Grant Wood – American Gothic och den här snyggingen:

En uppstoppad klänning kan man säga att det var, och därbak står alltså Ludvig. Det var så roligt eftersom stället var fullt av vakter som bara stod och vaktade den här konstiga konsten; Nästan alla besökare var vita människor och alla vakter var mörkhyade och dom verkade väldigt uttråkade. Vakterna tyckte det var väldigt kul att vi fotade denna installation.

Efter detta gick vi ut för att hitta någonstans att äta middag. Vi gick runt runt i 45 min för att hitta något som inte var Subway eller KFC och inte något dyrt. Det blev en riktigt trevlig Kinarestaurang till slut men jag gjorde misstaget att beställa in för het mat och min mage fick ont. Gott men ont. Efter det gick vi till en bokhandel som har öppet till jättesent och där fikade vi. Det är intressant hur mycket jobb det verkar finnas här. Att driva en trevåningsbokhandel med fik 12 timmar om dygnet där en personal har till uppgift att säga Hello how are you till varje kund som kommer in måste kosta en del.

Vi tog tåget hem till Harlem och det var lite läskigt att åka så sent. Men det kändes bara jobbigt att det var läskigt, om det bara hade varit vita människor i tåget hade det nog inte känts så.  Vilket får en att ifrågasätta sina fördomar.

The Museum Day

Vi köpte ett Chicago City Pass, som ger oss inträde till 5 olika museum till ett hyfsat pris. Vi tog ett ganska tidigt tåg in till storstan och gick till musuemområdet vid vattnet (det är typ 4 olika museum på samma yta, som kallas för Museum Campus vilket får oss att undra vad Campus egentligen betyder?)

Vi gick in på The Field Museum där bl a den största ”helt” intakta T-rex finns i världen. Det fanns massor med olika utställningar, det som var häftigast var The Ancient America där dom bl a hade samlat massor med konstföremål. Tex:

Det värsta var att hela chicagos skolbarn var där och sprang omkring och akustiken vad inte byggd för det. Det konstigaste var vår lunch. Soppa i bröd.

Vi såg en 3D film tillsammans med massa 5 åringar om dinosaurusar som hoppade runt och var eleka. Snyggt gjort men dinosaurusar är alltid så onda på film och det känns inte riktigt verkligt. Man skulle vilja se en mer nyanserad bild av dinosaurusar. (rolig stavning, jag vet!)

Sen upptäckte vi att nästan hela dan hade gått och tänkte bara kolla in en sista grej innan vi skulle hem. Chicagos samling av uppstoppade djur. Det är väl några stycken tänkte vi, men vi var där säkert en timme. Dom hade allt, verkligen allt. Vartenda utrotningshotat djur du kan hitta på (förutom snöleopard, det hittade vi inte. Mats räknas inte). Till exempel 10 olika sorter antiloper, fullvuxna giraffer, elefanter, pandor, apor, ormar, den största grodan i världen, flamingos, olika älgar, björnar etc. När vi strövade omkring där så hörde vi en konversation mellan ett ungt par: ”What would god say about this?”.  Det känns som att vi är i Amerika.

Hur många revben har en kobra joel?

När vi kom ut var det mörkt ute och vi blev tagna igen över att vara i en storstad.

Rundtur i Chicago

En Amerikansk frukost är jättesöta flingor med mjölk. Något som joel skulle uppskatta: Mjölkförpackningen rymmer 1 gallon, dvs nästan 4 liter.    så slipper man förbruka 6 st enlitersförpackningar varje dag.

Jag var less på mitt hår så det första vi gjorde vara att gå till en frisör downtown i River Forest där vi bor. Hur hjälpsamma och trevliga somhellst. Dom skrev ut massa papper om Chicago City Pass som ger en tillträde till alla stora museum i stan.

Vi tog senare CTA (lokaltrafik i form av tåg) ner till centrum. Det är otroligt häftigt att åka CTA eftersom rälsen går ovanför staden, cirka 6 meter upp, så man får verkligen se allt. Mycket roligare än att åka tunnelbana. Allt från fattigare kvarter till lyxiga områden åker man igenom. En anmärkning: 80% av alla människor på tåget är mörkhyade.

Vi ville egentligen bara kolla in läget och testa ta sig framåt på egen hand, så resten av dagen gick vi runt och kollade på byggnader. Vi såg tex ” The Bean ”

Höghusen är otroligt mäktiga, det är som att gå runt i en bergsdal och titta upp på de höga fjälltopparna. Vi gick längs stranden till Lake Michigan och träffade Kanadagäss och joggare. Med storstaden i periferin.

Vi käkade lunch på Potbelly på Wabash Street. En varm macka med olika saker i. Jag tog en med American cheese. Väldigt gott och starkt förvånande nog. Skitamysigt ställe.

Överallt kan man köpa godis och läsk, och det är ett väldigt stort utbud. Detta är en Pepsi-produkt som heter Crush med apelsinsmak. (här är mitt nyklippta hår)

Vi köpte en chocklad bar, som vi trodde var just en vanlig chocklad bar. Men inuti förpackningen fann vi tre små kakor!

Sen började det regna så vi tog CTA tillbaka till Harlem/Lake och gick hem till DD och Johannes. Vi kom bort litegrann och såg ekorrar och sånt…

Resan till och Första dagen i – US and A

Vi kom kl 3 på måndagen den 16 i chicagoiansk tideräkning och tullen gick förvånansvärt fort och bekvämt. Vi hade blivit förvarnade om att det kunde bli en massa tjafs. Det som var jobbigt var däremot i Frankfurt där vi mellanlandade, när vi skulle checka in ville dom ha adressen till där vi skulle bo vilket vi inte hade med oss.  Vi blev skitastressade och startade telefonerna för att försöka ringa och det tog jättelång tid för den att hitta nätverk, men tillslut ringde vi vår värd Johannes men klockan var 4-5 på morgonen där så vi fick inget svar. Ringde sen Birgitta som hade adressen, och sen fick vi gå på planet aningen sent.

Vi blev välkomnade med en god algerisk middag och klockan kändes som 2 på natten när klockan var 6 pm. Så vi somnade och sov i 13 timmar.

I’m a survivor

Nu har vi lämnat den döende snön i Umeå och har landat i Chicago. Här är det höstigt och lite kallt men inte så illa som det är i Umeå.

En uppdatering kommer inom kort.